Nils Ferlin (1898-1961) var en av Sveriges betydeligste og mest folkekjære diktere rundt midten av forrige århundre, og mange av hans dikt har blitt tonesatt. En valsmelodi ble først publisert i hans debutsamling En döddansares visor (1930), og ble tonesatt av Lille Bror Söderlundh (1912-1957).

Denne versjonen er arrangert og dirigert av Ulf Björlin (1933-1993) og synges av Sven Bertil Taube (f. 1934).

Dagen är släckt
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor,
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor –
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
– Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals –
Jag har sålt mina visor till nöjesestrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.

Grämelsens son
i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas – ack ja –
schajas – ack ja,
gott kan det vara att veta?
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol?
Ack ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals –
Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.