Kunstbilde

Jean-Antoine Watteau (1684-1721)
Olje på tre, 20,3 x 23,6 cm, Kimbell Art Museum, Fort Worth

Den franske titel, Heureux age! Age d’or, stammer ikke fra Watteau, men ble senere satt under Nicolas Tardieus kobberstikk etter maleriet.

Ved siden av Jean-Baptiste-Siméon Chardin (1699-1679), regnes Watteau som en av de betydeligste franske malere på 1700-tallet. Hans spesialitet var Fêtes galantes, lett melankolske skildringer av blant annet figurer fra den italienske Commedia dell’arte, oftest i park-landskap. Litt informasjon om bildet finner vi på muséets nettside.

Den ugjenkallelig tapte barndom skulle bli et sentralt tema i romantikken, som begynte å gjøre seg gjeldende mot slutten av 1700-tallet.

Heimweh II

O wüßt ich doch den Weg zurück,
Den lieben Weg zum Kinderland!
O warum sucht’ ich nach dem Glück
Und ließ der Mutter Hand?

O wie mich sehnet auszuruhn,
Von keinem Streben aufgeweckt,
Die müden Augen zuzutun,
Von Liebe sanft bedeckt!

Und nichts zu forschen, nichts zu spähn,
Und nur zu träumen leicht und lind;
Der Zeiten Wandel nicht zu sehn,
Zum zweiten Mal ein Kind!

O zeig mir doch den Weg zurück,
Den lieben Weg zum Kinderland!
Vergebens such ich nach dem Glück,
Ringsum ist öder Strand!

Klaus Groth (1819-1899)

Johannes Brahms op. 63 nr.8 (1874)

Dietrich Fischer-Dieskau synger, med Jörg Demus ved klaveret.

ANNONSE


  • Henning Jensen

    Carl Michael Bellmans “Wagg-wisa” fra 1787, hvor Bellmans lille søn var død:
    Digtet og den gamle svenske melodi nåede Beethoven og han komponerede sit eget arrangement:

    Lilla Carl, sov sött i frid!
    Ty du får tids nog vaka,
    tids nog se vår onda tid
    och hennes galla smaka.
    Världen är en sorgeö:
    bäst man andas skall man dö
    och bli mull tillbaka.

    En gång, där en källa flöt
    förbi en skyl i rågen,
    stod en liten gosse söt
    och spegla sig i vågen:
    bäst sin bild han såg så skön
    uti böljan, klar och grön,
    straxt han inte såg’en.

    Så är med vår levnad fatt,
    och så försvinna åren:
    bäst man andas gott och glatt,
    så lägges man på båren.
    Lilla Carl skall tänka så,
    när han ser de blomor små,
    som bepryda våren.

    Sove lulla, lilla vän!
    Din välgång alla gläda.
    När du vaknar, sku vi sen
    dig klippa häst och släda;
    sen små hus av kort – lull lull –
    sku vi bygga, blåsa kull
    och små visor kväda.

    Mamma har åt barnet här
    små gullskor och gullkappa,
    och om Carl beskedlig är,
    så kommmer rättnu pappa,
    lilla barnet namnam ger…
    Sove lulla! Ligg nu ner
    och din kudde klappa.

    https://www.youtube.com/watch?v=HAe4jnKGZQU