Kommentar

Stefan Löfven i Thomas Knarviks streg. Sverige er ved at ændre betingelserne for, hvad der er muligt demografisk, religiøst, politisk og nu retligt. Naboerne burde følge bedre med.

Sverige ændrer standarderne for, hvad der er muligt i det, som nominelt set er et demokratisk samfund. Et nyt lovforslag vil lade mediernes udenrigsdækning omfattes af spionageloven. Du kan blive dømt for at benytte åbne kilder, hvis resultatet truer “fred og sikkerhed”.

Det lyder som taget ud af en fremtidsroman, men er dagens Sverige.

Normalt er det en komité, som udarbejder forslag til grundlovsændringer. Regeringen Löfven har hastværk. Den har ladet forslaget være en enmandsopgave.

Det er ledarsidorna.se under Johan Westerholm, som har historien.

I ett förslag som kommer läggas under nästa mandatperiod har regeringen och justitieminister Morgan Johansson valt att göra ett avsteg från den längre formen av arbete, en parlamentarisk beredning, och låtit en enmansutredare under kort tid ta fram ett förslag om en ny lag om att viss utrikesrapportering skall falla under lagen om utlandsspioneri. Ut­re­da­rens för­slag kräver änd­ring av Tryck­fri­hets­för­ord­ningen och Ytt­ran­de­fri­hets­grund­lagen.  Föreningen Utgivarnas ordförande, tryckfrihetsexperten Nils Funcke, riktar hård kritik mot lagförslaget. SOU 2017:70, “Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i”:

“Forstærket beskyttelse af oplysninger af betydning for et internationalt samarbejd for fred og sikkerhed som Sverige deltager i.” Sådan lyder begrundelsen for forslaget. Men hvordan skal man afgøre, om en artikel om udenrigsforhold kan påvirke Sveriges samarbejde for noget så vagt som “fred og sikkerhed”.

Forslaget åbner døren til den rene vilkårlighed.

At journalister ved brug af åbne kilder skal kunne dømmes efter loven om udenlandsk spionage lyder absurd. Men det er dagens Sverige.

Der er en mangel på præcision i beskrivelsen af forbrydelsens karakter, som er vanskelig at forene med et retssamfund: Ikke bare at røbe hemmeligstemplede oplysninger er strafbart, men også oplysninger som ville have været hemmeligstemplede, om de forekom i fuld offentlighed. Mao. et hypotetisk tilfælde. Der påhviler journalisten et ansvar for at vide, om de oplysninger han/hun er kommet under vejrs med, ville have været hemmeligstemplede, hvis de var offentligt kendt. Med et sådant forbehold vil journalisten have et Damoklessværd hængende over hovedet: Vil den information, han graver frem, blive stemplet som skadelig af myndighederne? Det vil pålægge journalisterne en indre selvcensur.

ANNONSE

Bestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB om straffansvar vid brott mot tystnadsplikt utvidgas så att den även omfattar röjande av uppgifter av hemlig natur i ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i. Detta alldeles oavsett om uppgiften är hemlig enligt bestämmelse i svensk lag eller annan författning. Avgörande är att uppgiften skulle ha omfattats av sekretess om den förekommit i allmän verksamhet. Utvidgningen innebär att röjanden som inte är tillräckligt allvarliga för att bestraffas enligt våra förslag till nya brott i 19 kap. BrB ändock kan träffas av straffansvar.

Man må lave et nyt motto for det nye Sverige: Kun i Sverige. Only in Sweden. Det er kun i Sverige, at man kan finde på en sådan lov.

Ledarsidorna.se nævner deres afsløring af et internationalt projekt omhandlende palæstinenserne, hvor pengene gik til en organisation i Gaza med forbindelse til Hamas. Pengene blev kanaliseret via det svenske konsulat i Jerusalem. Efter afsløringen krævede bl.a. Norge pengene tilbage. En sådan afsløring “skadede” svenske interesser, dvs den svenske regerings renommé, men var til bedste for det svenske demokrati. Med den nye lov kan regeringen definere, hvad der er skadeligt for landet. Måske det som skader regeringens omdømme?

Det er den slags love, man har i autoritære lande. Bare det, at Sverige overhovedet er i stand til at fremlægge en sådan lov, siger noget om, at Sverige er på glatis.

Forslaget fremkommer, for at myndighederne kan få adgang til elektronisk at overvåge journalisterne:

Med hänsyn till brottslighetens natur och allvar, och intresset av en effektiv och ändamålsenlig straffrättslig reglering, bör det finnas samma möjligheter att tillgripa hemliga tvångsmedel – dvs. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning – vid misstanke om ett uppsåtligt brott av nu aktuellt slag som vid andra jämförbara brott i 19 kap. BrB.

En præmis om, at stof, som “påvirker relationen til en fremmed magt”, skulle kunne være strafbar, vil gøre udenrigsdækning til en karikatur.

For alle de nordiske lande er bistandsarbejde et stort felt. Der er sømløs overgang til udenlandsoperationer og de store muslimske minoriteter i Europa gør forholdet til deres hjemlande følsomt. Der kan tænkes utallige sager, som vil være sensitive i forholdet mellem Sverige og deres hjemlande. Hvis myndighederne sidder med en lov, som kan gøre indhentning af stof fra åbne kilder strafbare, har regeringen givet sig selv carte blanche.

At loven lægges ind under lov om spionage siger noget om, hvor kraftige værktøjer regeringen ønsker sig.

Strafferammen er fra fire år til livstid.

Denna form av nyhetsrapportering, som påverkar vår relation med främmande makt, skulle rymmas inom det som kommer bli klassat som utlandsspioneri. Straffet skulle kunna bli allt mellan fyra år och livstid om det skulle klassas som grovt (BrB 19:5-6men även BrB 19:10). Effekten av att inte rapportera om det exempel som nämnts, biståndet till PBA, hade blivit att Hamas-allierade PBA skulle få fortsatt finansiering av svenska skattebetalare.

Den tanke melder sig, at de mest liberale stater er de, som går længst i illiberal retning. Der er  sket noget med liberalismen, som gør, at de har mistet hæmningerne.

ANNONSE

Mest læst

Alle kan ikke bo i Europa