Kommentar



Osama bin Laden skulle efter sigende have sagt, at hvis «folk» ser en stærk hest og en svag hest, så vælger de den stærke. Disse ord er blevet mere forståelige. Vi ser den stærke hesten i vores midte.

For femten år siden troede vi, at den stærke hest betød de «magnificent 19» , der stod bag 9/11. Men det er kun halvdelen af historien. Disse moderne iqwan/assasins appellerer til myter i den arabiske forestillingsverden. IS gør det samme. Nu laver Hollywood en film baseret på computerspillet Assassins Creed med Michael Fassbinder i hovedrollen. Plottet er hybriden fantasy-genetik-teknologi, som vi har set i mange udgaver. Men denne film handler om en sagnomspundet muslimsk mordersekt. Den kan ikke andet end at appellere til de unge mænd som ønsker sig helte, der kan tage kampen op.

assasins-creed

Hollywood har ikke villet lave en film om jihad, eller truslen fra islam og islamisme, men har ingen problemer med at lave moderne fortællinger som appellerer til jihad-instinktet. Michael Fassbender ser også ud som en moderne IS-kriger.

Hollywood leverer de varer de er er gode til at lave: Meget sci-fi og apokalypse. Man er naturligvis bevidst om, at man har et globalt publikum og moralske skrupler er et fremmedord. At man glorificerer mordere, som ser ud som heroiske udgaver av IS-krigere, er udtryk for denne vægtløse afpolitisering, som fylder Hollywoods drømme. Stærk i effekt og bevidstløs i budskabet.

ANNONSE

Som Erdogan kunne tænke sig at genoplive ottomannernes gloriøse fortid, med dominans og vold, gestalter Hollywood en morderisk shia-sekt.

Historien våkner til liv

Den svenske skribent Mohamed Omar anmelder i Tidningen Kulturen en engelsk fantasy-roman fra 1948, The Quest of the Sacred Slipper af Sax Rohmer ( et pseudonym för Arthur Ward): En engelsk rejsende i Arabien kommer til at stjæle en sandal, som har tilhørt Profeten. Lidet aner han, at han hermed nedkalder en hellig vrede, ikke bare over sit eget hovede, men over alle, som har vært i berøring med sandalen. Forfatteren bruger assassinernes historie som forlæg. Ukendte, mystiske mordere dukker op i London. Det var dengang salafister og jihadister var ukendte begreber. Men der skulle altså bare gå 30-40 år, før Europa af egen erfaring vidste, hvad de stod for.

I Den heliga sandalen framställs assassinerna som islams försvarare, som brinner för att döda alla som kränker Muhammeds ära. (……)

Äventyret börjar på fartyget Mandalay i Port Saids hamn i Egypten. En man har fått sin ena hand avhuggen med en scimitar (kroksabel). Professor Deeping, en berömd upptäcktsresande och orientalist, kommenterar det inträffade med orden: «Jag har sett precis likadana sår på män, som genomgått det gamla muselmanska straffet för stöld.»

Professorn berättar sedan för huvudpersonen, Mr Cavanagh, att han har förföljts ända sedan han lämnat Mecka. Där hade han, förklädd till muslim, stulit profeten Muhammeds sandal! «I orienten har jag länge gällt för att vara en rättrogen. Jag besökte ju Mecka som muselman», förklarar han. Han har också skrivit en bok om assassinerna i Syrien och deras historia. Professor Deeping hinns ikapp av assassinerna och får huvudet avhugget för sitt helgerån. Efter detta hemska dåd får Mr Cavanagh tag i ett brev skrivet av professorn. Där berättar han att assassinerna överlevt sedan medeltiden och att de är ute efter alla som rör vid Muhammeds sandal. Han överlåter sedan sandalen i Cavanaghs vård:

Vekselvirkning

Historien har været råstof for fantasi-romaner. Men når virkeligheden kopierer fantasien, opstår mærkelige koblinger.

Virkeligheden overgår alt, hvad Rohmer kunne forestille sig. Man har tidligere sagt, at hvis ikke Karl Martell havde standset saracenerne ved Poitiers i 732, ville man studere på arabisk i Oxford.

1300 år senere studerer man på arabisk ved Oxford og jihadister og salafister går i Londons gader.

Bevidstheden om dette går hen over den barnløse, anæmiske elitens hoveder.  De kan ikke se parallellen mellem det, de producerer i drømmefabrikken og det, som sker udenfor deres vinduer.

assassins-creed_-colours-1024x453

Billedet: IS´varemærke har været det flashy’e. De er ungemand, der kan lide at posere foran kameraet. Ligesom Fassbender gør.

Mohamed Omar ser parallellerne; han har selv gjort en utrolig rejse fra antisemitisk islamist til forsvarer af oplysningstanken:

Rohmers roman gavs ut 1948 i en tid då det framstod som en ren fantasi, ja, ett helt overkligt scenario att Europa någon gång skulle komma att leva i skuggan av Muhammed «scimitar». Men medan jag skriver detta befinner sig flera västerländska författare, konstnärer och intellektuella, på västerländsk mark, i fara. Inte för att de har rört vid Muhammeds reliker, dessa bryr sig inte jihadisterna om, nej, de förstör dem själva när de kommer över dem, utan för att de rört vid Muhammeds ära. Det som var en bisarr fantasi 1948, som visserligen gav rysningar men som man sedan kunde skaka av sig med en axelryckning, är idag verklighet. I det upplysta Europa år 2016 lever européer i skräck inför hotet från människor som följer en lära som kräver att de som hädar mot Muhammed måste dö. «Det var vad Mohammeds sandal hade ställt till: jag gick i ständig skräck för att bli mördad», säger Cavanagh i romanen.

Hvad blev der af europæernes historiske bevidsthed?

Om Rohmer skrivit sin deckare idag, om han vågat vill säga, hade han nog använt salafister istället för assassiner som skurkar, och de hade inte mördat för en relik utan för en bild, en karikatyrbild av Muhammed. På hans tid kunde européer säga och skriva vad de ville om Muhammed, vi var trygga i vår del av världen, långt från hämnande kroksablar. Så är inte längre fallet. Den muslimska invandringen under de senaste decennierna har fört med sig hyggliga muslimer, men också farliga fanatiker fulla av hat mot den europeiska kulturen. De finns mitt ibland oss och har redan utfört flera attacker. Självmordsbombaren Taimour Abdulwahab som attackerade Stockholm uppgav att han ville döda svenskar för att vi tillåtit Lars Vilks att häckla Muhammed.

Hvis man anlægger et historisk perspektiv, bliver disse linjer synlige. Selvmordsbomberne på gaden i Stockholms julehandel. Hvor er det officielle Sveriges hukommelse? Hvor er vores?

Hassan Abdi Dhuhulow var en «almindelig» somalisk fyr fra Larvik. Fra fodbold, skole og moskebesøg endte han som terrorist for al-Shabaab  i Westgate-centret i Nairobi. Dermed skrives han ud af historien. Han passer ikke ind. Vi kan ikke forstå det, og derfor er vi også uforberedte, næste gang det sker.

Vesten har viklet sig ind i noget meget stort og farligt.

Assassins Creed har premiere tre dage før julaften. Vi vender tilbage med en anmeldelse.

Den officielle trailer, set af 17 millioner:

 

 

ANNONSE


Mest lest

Sorry. No data so far.