Vackra, vita vår,
du, som på stjärnlyst strimma
tyst över vägarna går,
lätt genom nattens dimma,
du, som ger växt och grodd,
du, som ger sol och grönska,
skänker, blott du blir trodd,
hjärtana allt vad de önska,
strö nu med fulla fång
dagg och doft på färden,
gnistor, glömska och sång,
allt som förnyar världen.

Men, o milda vår,
minns, att du bärer förhoppning
och för det, som aldrig får
mera tänka på knoppning.
Dröm, som i kamp blött slut,
öften långsamt förbrunna
trådar, som sakta nötts ut,
hur fast, hur fast de en gång varit spunna,
strängar som oförmärkt brustit,
men länge nåst skälva,
tankar, som stridit och väckt,
tills de levt över sig själva.

Alla de vänta på dig,
vänta till vila blir burna,
längta från uttrådd stig
att varda aska i urna.
Vackra, vita vår
gjut din lycka kring staden,
men där du strålande går,
glöm ej de vissna bladen.
http://levandemusikarv.se/t…